Steget ut ur labbet

När forskning börjar visa kommersiell potential uppstår en ny frågeställning för forskaren: hur gör jag nu? På individnivå innebär detta en förflyttning från att producera kunskap till att börja tänka i form av produkt och marknad. Det är inte bara en praktisk förändring, utan också en identitetsförändring.

Att lära sig ett helt nytt språk

En krock mellan två sätt att kommunicera: vetenskaplig evidens | marknadsdriven berättelse.

Som forskare formas man i akademins normer och arbetssätt. Man tränas i att vara noggrann och kritisk, försiktig i sina slutsatser. Resultat ska testas, ifrågasättas och verifieras, sen presenteras och publiceras. Att uttrycka sig för säkert för tidigt uppfattas oseriöst och som tecken på bristande vetenskaplig disciplin.

”Som forskare tränas vi under lång tid att vara vetenskapliga, att vara försiktiga både i vad vi gör och hur vi uttalar oss om vad vi gör. Bättre att säga lite mindre än att säga lite för mycket. Detta blir en del av din identitet, det kan man inte bara sudda ut om man vill kommersialisera sin forskning.” – Jacinto Sá, medgrundare av Peafowl Plasmonics.

När forskning tar steget mot kommersialisering möter forskarens försiktiga identitet en annan filosofi, i det närmaste raka motsatsen till akademins. Aktörer som forskaren nu kommer i kontakt med, såsom inkubatorer, investerare och företag, arbetar i en miljö där beslut tas snabbare, baserat på mindre underlag.

Övergången från akademi till entreprenörskap innebär en påtaglig mental omställning, där en viktig del handlar om olikheter i hur man kommunicerar inom akademin och näringslivet. Forskare kommunicerar i akademiska termer och genom data, metod och resultat. I mötet med bland annat investerare efterfrågas i stället berättelsen om problem, marknad och lösning. För forskaren innebär det att gå från att kommunicera vad som redan hänt, till att istället visualisera vad som kan komma att hända.

“Jag är jättebra på att presentera data. I mötet med investerare insåg jag att det inte var tillräckligt. Det handlade inte längre om vad som var vetenskapligt intressant, utan om vilket problem tekniken faktiskt löser och varför någon ska vilja betala för den. Det var ju liksom som att ställa om i hela huvudet.” – Liza Löf, grundare av Readily Diagnostics.

Thaher Pelaseyed, medgrundare av MucoLife Therapeutics, beskrev samma skifte: ”En jättestor del har gått ut på storytelling. Alltså; hur ska vi berätta vår historia på ett sätt som appellerar till investerare inom life science. Det är en stor skillnad mellan hur alla, men generellt forskare, presenterar sina data och hur man ska presentera data till investerare. Det är vitt skilda saker.”

Denna utmaning handlar också om att förstå att teknik i sig inte är tillräckligt. “Tekniken är bra. Och man tror att den är så bra så att alla vill ha den. Men det är så mycket annat som spelar in.” Carina Zaring, Laboratorieföreståndare på Electrumlaboratoriet och forskare med lång er­farenhet av industrialisering.

Skillnaden mellan att utveckla teknik och att skapa en produkt underskattas ofta av forskare, som hon förtydligar: “Nu är jag klar, säger forskaren. Nej – det här ska bli en produkt. Nu har vi kommit nästan halvvägs.”

Att gå från fungerande teknik till marknadsredo produkt innebär betydligt mer än teknikutveckling, här behövs verifiering, produktion, kvalitets­säkring och kundanpassning – områden som sällan är en del av forskarens utbildning. “Många forskare förstår ingenting av det här – produktion, ISO, verifiering, marknad. Var ska man ens hitta den kompetensen?” – Carina Zaring.

Att navigera mellan akademins trygghet och all världens möjligheter

Målkonflikten mellan akademins incitament och entreprenörskapets riskprofil.

En karriär som forskare inom akademin innebär i många fall relativ stabilitet, tydliga meriteringssystem och förutsägbara karriärvägar. Även om konkurrensen är hög så innebär den akademiska banan förhållandevis liten personlig risk för forskaren.

Att kommersialisera sin forskning är att ta ett steg utanför akademins stabilitet. ”Universitetet erbjuder stabilitet och säkerhet. För forskare som befunnit sig inom den miljön länge är det såklart svårt att bara släppa, även om många säkert gärna skulle vilja testa att kommersialisera sin forskning känns det helt enkelt för riskabelt.” – Cristina Paun, medgrundare av Peafowl Plasmonics.

Den ekonomiska osäkerheten är betydligt större. Tiden som läggs på ett kommersiellt projekt påverkar samtidigt forskarens möjligheter att fortsätta meritera sig och ta nästa steg i sin karriär inom akademin.

Flera av forskarna kände att de behövde välja; stanna inom akademin eller lämna för att kommersialisera. Samtidigt poängterar flera att det inte tvunget behöver vara så. Lösningen är inte nödvändigtvis att forskaren själv ska bli entreprenör.

”Jag tror inte på att man ska utbilda alla forskare till att bli entreprenörer. Det kommer aldrig att funka för alla vill inte det. Det är inte därför man har blivit forskare, för att man ska driva sin idé till en produkt. Jag tror istället att man tidigt i kommersialiseringsprocessen måste få in erfarenhet från industrin.” – Malin Nilsson, medgrundare av Inossia.

En annan forskare beskrev kommersialisering i grunden som ett viktigt steg för att säkerställa att forskningen kommer till nytta. Drivkraften bakom kommersialisering är inte nödvändigtvis affärsmässig.

”Som forskare så tänker man ‘här har vi forskningsresultat som kan hjälpa patienter. Det här måste vi få ut till patienter.’ Jag tror inte vi någonsin har använt ordet kommersialisering, vi är mer ‘purpose driven’ på det sättet. Det har handlat om att vi ska starta ett bolag så att vi kan ta det här till patienter.” – Thaher Pelaseyed.

När forskare startar ett företag för att kommersialisera sin forskning skiftar fokus från individ till organisation. Frågorna om ens egen identitet och kompetens kompletteras nu med utmaningar kopplade till hur ett forskningsbaserat företag byggs i praktiken. Det handlar inte längre enbart om framdrift i teknikutveckling, utan också om kultur, samspel och roller.

Två logiker, en verklighet

Krocken mellan forskningens öppenhet och näringslivets krav på riktning och tempo.

En återkommande observation är att akademi och näringsliv styrs av helt olika logiker. Skillnaden handlar inte bara om organisation eller arbetssätt, utan om själva syftet med verksamheten. I akademin är målet att producera ny kunskap, medan företag måste fatta beslut, prioritera och utveckla produkter inom begränsade resurser.

”Det är stor skillnad mellan forskning och näringsliv. Inom forskningen vill vi lära oss så mycket som möjligt, men i ett företag tar pengarna slut om vi inte kan utveckla och leverera produkter som kunder vill betala för.” – Jan Klingler

Samtidigt formas forskares beteenden av de in­citament som präglar den akademiska miljön. Karriärutveckling bygger i hög grad på publicering och konkurrens om forskningsanslag. Denna logik innebär att aktiviteter som bidrar till akademisk meritering prioriteras, medan kommersialisering ofta hamnar vid sidan av.

Historiskt har kommersialisering av forskning ansetts ligga utanför forskningens kärnuppdrag. Men normerna har förändrats över tid, menar Liza Löf: “När jag började var det nästan fult att kommersialisera sin forskning. Nu har folk verkligen tagit till sig att forskningen måste komma ut. Det är inte längre tabu att säga det. Så jag tycker att det är en helt fantastisk utveckling som har skett.”

Liza Löf berättar om vikten av förebilder som har kommersialiserat sin forskning. Deras framgångar och hantering av motgångar bidrar till en förändring i synen på att kommersialisera. Deras råd och nätverk är även centrala för yngre forskare. En observation i arbetet med Steget ut ur labbet är att forskare inom vissa forskningsområden, särskilt medicinteknik, framhåller att det funnits tydliga förebilder, medan forskare inom andra områden inte haft dessa förebilder.

Jacinto Sá framhåller samma syn på kulturen inom akademin, och framhåller samtidigt att den stora krocken i stället ligger på ett annat ställe mellan akademin och näringslivet: ”Jag har inte känt någon krock inom akademin, dock väldigt stor kulturkrock med investerare som har liten insyn i hur vetenskapen fungerar, och inte alltid viljan att förstå. Vi forskare är tränade att bygga långsamt och vara försiktiga. Investerarnas begränsade insyn i hur lång tid det tar att bygga ett sådant här företag är en stor utmaning.”

Vem bestämmer vad när allt förändras?

Övergången från akademins hierarki till näringslivets roller.

Inom akademin är rollerna tydliga: professorn leder forskningen, doktorander och postdoktorer driver mycket av det praktiska arbetet. När samma personer kliver in i ett företag kan rollerna snabbt kastas om.

En respondent beskrev hur det ibland är doktoranden som driver just kommersialiseringen av forskningen, vilket kan förändra förhållandena i gruppen: ”Det kan vara doktoranden som driver spin-off-projektet … och då är det viktigt att enas om vem som ansvarar för de olika delarna.” – Jan Klingler

När forskningsresultat omvandlas till företag uppstår också frågor om ägande. Något som tidigare styrts av en forskare, eller som har varit en del av en forskargrupp, ska nu fördelas mellan flera aktörer: forskarna i gruppen, affärskontakter, tidiga investerare och ibland även andra samarbetspartners.

Flera av de intervjuade lyfter ägarstrukturen som en kritisk faktor. Man ser att forskare ofta riskerar att misslyckas långsiktigt med sin företagsresa just på grund av problem i ägarstrukturen. Utöver konflikter som kan uppstå i relation till ägandet, kan även ägarstrukturen bli för komplex. Detta skapar i sin tur konsekvenser i framtida dialoger med investerare och försvårar för företaget att säkra långsiktig finansiering.

En stor del av forskares och det forskningsbaserade företagets långsiktiga utmaningar i att kommersialisera forskning härstammar från hur behovet av, och tillgången till, resurser förändras då man tar steget och lämnar akademin. Här blir vikten av ett starkt stödsystem direkt avgörande.

Behov 1: Incitament som möjliggör fler tvärfunktionella team med både teknisk karta och affärsmässig kompass.

Flera av de intervjuade forskarna noterade att forskningsbaserade företag tenderar att vara starkt präglade av forskningslogiken.

Drivkraften som i forskningen är en styrka - att fortsätta djupa sig i vetenskapen bakom tekniken - kan i ett företag göra det svårt att ta steget vidare mot en produkt.

Flera av forskarna beskriver därför hur viktigt det är att komplettera det forskningsbaserade företaget med kritisk kompetens i form av personer med erfarenhet av affärsutveckling. ”När forskare startar bolag blir det gärna väldigt R&D-centrerat. Där kan man hitta tusen problem. Man kommer aldrig att bli färdig då. Det är därför man behöver ha någon från affärssidan som säger nu är det good enough.” – Malin Nilsson

För att kommersialisering inte uteslutande ska utgå från att forskare själva ska bli entreprenörer behövs det skapas incitament för personer från industrin att arbeta i forskningsnära innovationsmiljöer. Utmaningen för en affärsperson blir att komma in i ett företag som drivs utifrån en underliggande forskningslogik; att förstå vetenskapen och tekniken bakom produkten och försöka göra det hela affärsmässigt.

Behov 2: Miljöer med tillgång till fysisk infrastruktur utanför universitetet.

När vetenskapen börjar närma sig en produkt övergår fokuset till uppskalning, vilket kommer med helt nya behov och utmaningar. Det innebär att stora delar av organisationen behöver förändras igen, med nya processer, resurser och kompetenser. Detta steg är sällan möjligt att ta inom ramen för ett universitet.

”Vi behövde skala upp produktionen, och det gick inte att sätta upp en 100-litersreaktor på universitetet. Det tog ganska lång tid att hitta en lokal som faktiskt fungerade.” – Tim Nordh, medgrundare av Altris.

Övergången från akademi till kommersiell miljö är ofta abrupt. I den akademiska miljön finns tillgång till labb, utrustning och stödstrukturer. När tekniken lämnar universitetet försvinner denna trygghet, samtidigt som kraven på utveckling och leverans ökar parallellt med behovet av externa labbmiljöer och utrustning. En forskare beskrev: “Du får en trygg miljö i akademin – och sen ska du ut och stå på egna ben. Lite som att flytta hemifrån.” – Carina Zaring.

Det finns få platser i Sverige utanför universiteten där forskningsbaserade företag med labb-behov enkelt kan starta upp verksamhet.

”Att få till infrastrukturen man behöver för att driva projekt framåt är svårt eftersom det i dagsläget inte är samlat utan det är väldigt fragmenterat.” – Thaher Pelaseyed

Flera forskare beskrev att mycket dyrbar tid och energi gått åt till att bygga upp den miljö som krävs för att fortsätta utveckla sin teknik och produkt utanför universitetet. Detta gör steget ut ur akademin betydligt större och mer riskfyllt, som Cristina Paun beskrev det: ”Att leta efter rätt instrument tar mycket tid, och man vet ofta inte var man ska börja. Att få allt på plats tog oss kanske sex månader. Allt tar mer tid än man tror. Hade vi kunnat stanna längre i universitetsmiljön hade vi kanske kunnat nå bättre teknisk mognad innan vi behövde stå på egna ben.”

Flera forskare nämner att de, med facit i hand, hade velat stanna längre med företaget i den akademiska labbmiljön, men att möjligheterna till detta är begränsade. Delvis på grund av att universitetens labb är utformade för experiment och tester, inte för produktion eller större tekniska system.

Många av dessa organisatoriska utmaningar kan vid första anblick framstå som interna problem i enskilda företag. Men intervjuerna visar tydligt att de ofta har djupare rötter i hur akademi, finansiering och innovationssystem är organiserade. För att förstå varför dessa svårigheter uppstår behöver man därför också rikta blicken mot de bredare strukturer som formar relationen mellan forskning och företagande.

Behov 3: Finansiering som överbryggar offentliga bidrag och riskkapital.

Både forskning och forskningsbaserade företag har behov av kostsamma instrument och labb­miljöer. I forskningen för att genomföra experiment och tester och i företaget för att genomföra långa cykler av utveckling och validering, för att inte nämna regulatoriska processer och kostnader för uppskalning.

I de tidiga faserna kan offentliga innovationsbidrag spela en viktig roll för att utforska den kommersiella potentialen i forskningen. Stöden upplevs dock ofta som fragmenterade i flera skeden och består av relativt små bidrag. Detta leder till tydliga finansieringsglapp mellan forskningen och kommersialiseringen.

Forskaren Thaher Pelaseyed: “Om man tittar så är ju allt relativt sett småpotatis. Det är småpengar. Ibland tänker man, är det ens värt att jag lägger ner tid på att få de här pengarna?” I samma anda betonar Carina Zaring resursgapet: “Det krävs hundratals miljoner, startbidrag räcker inte.”

Skillnaden i tillgång till finansiering mellan akademisk forskning och ett forskningsbaserat företag blir tydlig. Jacinto Sá uttrycker utmaningen så här: “Storleken på de tillgängliga bidragen är väldigt liten, det är en stor utmaning. I ett bolag behöver man ofta nästan lika mycket finansiering som i forskningen, eftersom många av samma typer av aktiviteter måste genomföras.”

Strukturen på bidragen gör samtidigt att utvecklingen måste ske i korta cykler snarare än i en sammanhängande teknikutveckling. Det bromsar tempot i kommersialiseringen och ökar riskerna kopplade till företaget. Flera av forskarna efterlyste alternativ till hur dagens offentliga innovationsbidrag är strukturerade för att de ska fungera bättre för forskningsbaserade företag.

Jacinto Sá framhåller en utmaning kopplad till innovationsbidrag: “Om ett företag inte lyckas säkra finansiering blir konsekvenserna stora – ­ bolaget tvingas minska verksamheten och säga upp personal, och att senare hitta rätt kompetens igen är väldigt svårt. I forskningen kan man vänta till nästa år om finansieringen uteblir, i ett bolag kan man inte göra det.”

Vad gäller långsiktig finansiering beskriver Malin Nilsson att det relativt ofta går att finansiera de första utvecklingsstegen, men att det blir svårare när projekten behöver större kapital: “Det är rela­tivtlätt att resa 10 miljoner men svårare att resa större rundor.” En observation i sammanhanget är att forskare inom vissa forskningsområden, särskilt medicinteknik, framhåller att det varit relativt enkelt att resa dessa summor till de första utvecklingsstegen, medan andra forskare inom andra områden haft det svårare och behövt resa betydligt mindre summor i en första fas.

Flera av forskarna framhåller tydligt att forskningsbaserade företag i tidigt skede snart behöver se sig om efter finansiering utanför Sverige, som Thaher Pelaseyed uttryckte det: ”Vi kan inte sitta här och tro att det händer något.”